Infrastrukturens biotoper

De biotoper som skapas eller uppstår i anslutning till vägar, järnvägar och andra människoskapade miljöer, kan ha stor betydelse ur naturvårdssynpunkt. Här finns ett antal olika slags livsmiljöer som är sällsynta eller minskar i övriga delar av landskapet, t.ex. hävdade gräsmarker, blottlagd jord, småvatten, trädridåer och aller.

Pilotstudier och inventeringar har visat att infrastrukturens biotoper ersätter eller kompletterar biotoper i framför allt jordbrukslandskapet, exempelvis slåttermarker och olika slags betesmarker. TRIEKOLs forskning inom temat infrastrukturens biotoper ska belysa väg- och järnvägsområdenas positiva potential för rödlistade och vanligare arter, och ta fram mål och strategier för optimal skötsel av infrastrukturens biotoper.

Infrastrukturbiotoperna omfattar stora arealer och finns i de flesta delar av landet. Därtill finns omfattande organisation för att nyanlägga och underhålla infrastrukturens areella komponent, d.v.s. själva vägarna, banvallarna etc. Detta gör att infrastrukturens biotoper har stor potential att bidra avsevärt till att bevara biologisk mångfald. Samtidigt kan anläggning och underhåll innebära begränsningar – biologisk mångfald är givetvis inte huvudsyftet med infrastruktur.

Sammantaget finns en stor potential, både hos befintliga och kommande infrastruktur-biotoper, men vi kan inte räkna med att dessa utan vidare och i långa loppet skall ge ett signifikant bidrag till bevarandet av biologisk mångfald. I vissa biotoper skulle skötseln behöva förbättras. I andra är skötseln bra men utan garantier för långsiktig kvalitet eftersom de biologiska värdena inte uppmärksammats. I vissa biotoper kan visserligen värden finnas, men de kanske inte är så höga att det motiverar särskilda satsningar. För att infrastrukturens biotoper skall bli och förbli viktiga för bevarandet av biologisk mångfald krävs därför att deras betydelse utvärderas så att skötselinsatser kan göras där de gör störst nytta. Skötselmetoder som är praktiskt och ekonomiskt genomförbara samtidigt som de gör tillräcklig nytta för biologisk mångfald måste utvecklas.

Syften med detta tema är:

  • att ta reda på den ekologiska potentialen för att kunna bedöma i vilka sammanhang infrastrukturens biotoper gör störst nytta respektive inte gör nämnvärd nytta. Bland annat bör vi peka ut ansvarsarter, ansvarsbiotoper, ansvarsområden etc samt ta fram kriterier för att hitta värdefulla områden. Detta innebär att infrastruktur-biotoper sätts i ett större sammanhang, bl a att de jämförs med landskapets övriga biotoper, sätts i ett historiskt perspektiv etc.

  • att om möjligt hitta ekologiska lägstanivåer, d v s vad man måste nå upp till i exempelvis habitatkvalitet för att det skall ha betydelse för biologisk mångfald, samt att för någon aspekt av biologisk mångfald analysera hur mycket infrastruktur-biotoper kan bidra till bevarande.

  • att ta reda på den praktiska-ekonomiska potentialen för att kunna bedöma i vilka sammanhang anläggning och underhåll av infrastruktur-biotoper har mest att bidra med respektive inte kommer att kunna bidra nämnvärt till att bevara biologisk mångfald.

  • att utveckla en verktygslåda med olika åtgärder som kan användas i olika situationer vid nyanläggning och skötsel och som kan fyllas på när nya metoder utvecklas.

  • att initiera nya eller vid behov förbättra pågående insatser för bevarande av biologisk mångfald inom ramarna för anläggande och skötsel.

  • att ta fram förslag till uppföljning och vid behov initiera försök som får pågå under längre tid.

  • att belysa och initiera former för samverkan mellan olika aktörer beträffande hantering av infrastruktur-biotoper.

  • att på olika sätt visa upp infrastruktur-biotopernas värden, potential etc.

Projektledare: Tommy Lennartsson, Centrum för biologisk mångfald.

Vägkanter har blivit en viktig tillflyktsort för många hotade arter från det traditionella odlingslandskapet när slåtterängar och betesmarker övergivits och vuxit igen eller ersatts med planteringar. Foto: Roger Svensson.